Personlighet

•januari 5, 2014 • Kommentera

Nikita är en krävande dam och strävar hela tiden framåt mot nya äventyr. Hon har kunnat förflytta sig framåt i sängen sen hon var drygt fem månader. Numera drar hon sig fram på golvet också och ställer sig i krypställning på alla fyra och gungar eller kastar sig framåt. Hon sitter själv utan stöd.

Vi har haft det tufft med nattsömnen i två månader då hon ammat varannan eller var tredje timme och sovit i vår säng. Hon har skrikit mycket på nätterna, krånglat. Velat amma och sen velat ligga själv på mage och sova. Jag har haft problem att somna om när jag vart vaken för länge så jag har kanske skrapat ihop sammanlagt fem timmar sömn varje natt.

Vi har varit på familjecentrum för att få feedback och råd kring hennes sömn men det har inte gett nåt ännu.

Bärsjal fick hon sluta med vid fem månader eftersom jag fick nackspärr som inte gick över efter två veckor. Det var inga problem alls, nu sover hon ute två ggr varje dag utan problem.

De senaste två nätterna har hon sovit i sin egen säng och bara vaknat och gnällt några ggr. Inte ammat mer än två ggr. Har varit lite protester vid läggdags men det känns som att hon varit mogen för detta. Förut fick hon somna vid bröstet och nattning tog en timme och sen vaknade hon flera ggr i timmen. Har hänt många ggr att vi gett upp och så har hon varit vaken tills vi lagt oss och somnat bra då.

Med maten går det framåt. Hon äter ett mål gröt och lite matpure varje dag, håller på att öka maten. Hon blir jättearg om hon inte själv får slafsa i maten själv, då skriker hon så hon sätter i halsen. Total sanering efter varje måltid. Hon ammar resten av dagen.

Hon är nyfiken på allt och ska vara med överallt. Väldigt mammig Och vill helst vara i min famn så fort hon hör eller ser mig. Hon älskar ilion. Hon skriker väldigt högt för att påkalla uppmärksamhet, låter svinkul 🙂

Med min träning går det sådär, tappar lusten när jag sover dåligt! Försöker flera ggr i veckan och lämnar då Nikita på gymmets barnpassning. Funkar toppen. Vi har en crosstrainer hemma som jag kör hårda Intervaller på.

Just nui är vi förkylda alla här hemma, det är min syster som smittat oss efter jul och nyår. Suck. Julen var bra förutom att David var tjurskallen och vägrade vara tomte…jag blev förbannad och är fortfarande.

Annonser

Sex månader senare

•januari 5, 2014 • Kommentera

BildHär är min gofis, sex månader gammal. 

Hon och i blir  mer och mer olika, till utseendet och sätt. 

Helt olika

•september 12, 2013 • Kommentera

Att två barn kan vara så olika varandra… Nikita är en mycket krävande bebis till skillnad från Ilion som alltid var så lätt när han var liten. Nikita hatar att åka bil och vagn, hon kan inte vara vaken och ensam mer än 30 sekunder i taget, det ska underhållas hela tiden, Det räcker inte med att titta på oss, vi måste prata med henne och det vi gör är roligt i cirka två minuter, sen måste det hända nåt nytt. Hon sover enbart i bärsjalen på dagtid, bor i den från kl 8 till kl 19, annars skulle jag inte få gjort nåt här hemma! Hon somnar helst själv för natten, liggandes på magen bredvid oss i sängen, ljuset ska vara släckt. Hon ammar en eller två ggr på natten, stökar gärna ordentligt så ingen annan kan sova framåt morgonen. Hon vägrar somna vid bröstet som storebror gjorde. Hon skriker helt hysteriskt 1-2 timmar varje kväll, inget hjälper och gärna 1 timme på dagen uppdelat i småstunder. 

Hon har varit tidig med att ge kontakt, blickontakt från 10 dagars ålder, leenden från 4 veckor. När hon är nöjd ler hon mycket och försöker prata. Ilion gav blickontakt när han var 5 veckor och leenden när han var 7 veckor, och han har alltid varit svårflörtad! Nu väntar vi på första skrattet…

Träning under/efter graviditet

•juli 19, 2013 • Kommentera

Ville sammanfatta hur jag tränade under graviditeten:

Jag styrketränade 2 ggr i veckan, ibland 3. Sista passet körde jag fem dagar innan FL. Innan gravditeten tränade jag med pulstoppar i gymmet, varvade styrketräning med trisets och intervaller på crosstrainer. Slutade med detta när jag var gravid, lyfte 12×3/4, tre muskelgrupper/pass.

Körde ett konditionspass på crosstrainer/spinning i veckan. Body combat slutade jag med innan v. 20 för det kändes konstigt att hoppa så mycket. Spinning körde jag sista gången i vecka 34, sedan tog magen emot för mycket.

Gick mycket promenader, cirka 1 mil långa. Minst en gång i veckan.

Cyklade till jobbet när vädret tillät (7 km). Tror jag slutade med det efter vecka 32.

Mellan vecka 9 och 17 var det bara enstaka gym-pass, mest promenader eftersom jag mådde så hemskt illa.

Nu efter graviditeten har jag hittills bara promenerat med barnvagnen. Promenaderna är oftast omkring 8 km, ibland bara 4 km, ibland blir det en lång och en kort promenad på en dag. Har kört ett 20 min crosstrainerpass med intervaller här hemma och det kändes jättebra så snart blir det ett till 🙂 Nikita blir 3 veckor på söndag och jag ska börja köra plankan snart också. I början av augusti funkar mitt gymkort igen så då blir det nog ett pass där om Nikita tillåter detta!

Knipövningar kör jag så gott det går och när jag kommer ihåg det 😉

Nikitas födsel 30/6

•juli 13, 2013 • Kommentera

Hade kraftiga förvärkar under 6 timmar en natt innan allt startade på riktigt. Var berdd på att ringa FL men sen avtog allt och jag somnade. Hade några värkar dagligen efter det och slemproppen släppte i omgångar. Jag började bli less på att det inte bara drog igång på riktigt.

På söndag vid kl. 17, dagen innan BF, började jag känna av lite molvärk. Vi skulle gå ut och gå en långpromenad på 7 km med ett par kompisar och vi gick ut. Ganska snart började jag känna små värkar som kom med jämna mellanrum, de blev stakre och starkare, jag försökte koncentrera mig på att prata och gå under värkarna och lyckades skapligt. Fick lite panik över att jag skulle föda mitt på en åker där vi gick men var samtidigt övertygad om att det var falskt alarm.

Vi var hemma igen kl. 18.30, David gick och hämtade Ilion hos sin föräldrar och jag hoppade in i duschen och tog sen två Alvedon. David fick natta Ilion, jag ville inte få en värk när han såg på. Värkarna var oregelbundna och varierade i intensitet och längd. Jag bad David ringa sin mamma kl. 20 efter att Ilion somnat, hon var hemma hos oss kl. 20.15. Jag lade mig på sängen och då hade jag ingen värk på 20 minuter. Ställde mig sen upp och då kom det några, ringde förlossningen för att rådfråga och de sa att jag fick komma när jag ville som omföderska men de trodde inte att det var på G riktigt eftersom det var så oregelbundet. Jag sa att det var så med sonen också och då var jag öppen 4 cm vid undersökning.

Vid. 20.30 tyckte David att vi skulle åka in, han såg att jag hade ondare men jag ville vara hemma några värkar till. Kl. 20.40 knäppte det till och vattnet började rinna och då fick jag panik, blev orolig att det skulle gå jättesnabbt och föda hemma. Vi kastade oss in i bilen och åkte till förlossningen, David glömde sin mobil hemma, typiskt. Hade ingen värk under färden till sjukhuset men det var en jobbig bit att gå från parkeringen till avdelningen då jag fick några mindre värkar. Inskriven på FL kl. 21. Fick börja andas lustgas på lägsta koncentration, det hjälpte. Barnmorskan ville se bindan om det var fostervatten men någon jädra binda hann jag aldrig få på mig ju, haha. Hon kopplade en CTG-kurva som såg fin ut. 

Natt-BM kom och presenterade sig efter 21.30, då hade värkarna precis börjat bli regelbundna. Det visade sig att det var en klasskompis sen SSK-utbildningen, vi har pratat en del under det år jag jobbat nu eftersom vi samarbetar, FL och neo. Kul

!Första vaginala undersökningen gjordes kl. 22.15, var då öppen 5 cm. Blev lite deppig eftersom jag tyckte värkarna började göra ordentligt ont och mindes hur lång tid Ilions förlossning tog efter 5 cm, drygt 5-6 timmar till. Kunde inte minnas att jag hade så ont med honom heller. Fortsatte med lustgasen men vi höjde koncentrationen, jag tog värk för värk. Bad David sätta på radion och han satte på någon trance-nightclub-musik precis när jag fick en värk, det bara dunkade i huvudet på mig och jag blev väldigt irriterad. Sedan bytte han till R`n´B efter den värken, mycket behagligare, haha. David masserade min krosrygg i värkarna, det var skönt och hjälpte mot smärtan. Strax innan kl 23 tyckte jag att värkarna blev tätare och längre och pauserna blev kortare och kortare. Det var väldigt intensivt och jag började fundera på spinal trots att jag hade bestämt mig för att inte ta något sådant. Frågade BM om jag kunde få det och jag hörde att David protesterade och sa att jag var emot smärtlindring egentligen. BM sa att hon skulle sätta nål och ringa narkosen. Jag frågade henne om hon kunde känna efter hur mycket öppen jag var nu och det gjorde hon. 8 cm kl. 23! Men barnet hade inte trängt genom det trängsta stället i förlossningskanalen ännu…Pust. Genomled några värkar från helvetet, jag stod och slog huvudet i gåbordet, försökte att inte klösa David och dunkade gåbordet in i sängen under värkarna, trodde jag skulle dö. Under de närmaste 25 minutrarna kändes det som om värkarna kom utan uppehåll, jag förstod inte hur jag skulle stå ut i flera timmar till utan smärtlindring. Lustgasen var på högsta effekt men den hjälpte inte alls.

Cirka kl. 23.25 bad jag david ringa på larmklockan för jag tyckte att värkarna tryckte på mer eller så inbillade jag mig bara i förhoppningen att något mirakulöst skulle hänt. Jag kände en impuls att lägga mig ned på sängen och gjorde det. BM kom in, undersökte mig, konstaterade att jag var helt öppen men hade en liten kant kvar. Jag fick trycka på om jag ville och vid nästa värk tryckte jag och då såg hon huvudet och fick väldigt bråttom att duka upp saker, hon var inte riktigt inställd på att det skulle gå så himla fort. Hon larmade efter undersköterskan medan jag fick värk på värk, tryckte på igen och då kom halva huvudet ut. Det gjorde så vidrigt ont, överallt vid det laget, jag förstod inte hur jag skulle överleva utan att gå av på mitten… Jag halvlåg på sängen med ett ben i luften och gick upp i brygga när jag värkarna kom, kan tänka mig att det såg väldigt kul ut, lite som excorsism, haha. BM sa att jag skulle andas genom nästa värk så att huvudet fick tänja lite i öppningen och jag flåsade mig genom 20-30 sek. BM sa att barnet skulle komma på nästa krystvärk och det var den underbaraste peppen jag någonsin fått! Jag krystade lite och kände hur kroppen gled ur mig och smärtan upphörde och ersattes av det underbaraste ljud som finns, bebisskrik. Kl. 23.31 är HON född. Efter drygt 3 krystvärkar.

Jag kikade ned på henne och hörde samtidigt David säga: ”Vi fick en flicka!” Vilken överraskning, vi trodde det var en kille ju. Nikita skrek och skrek och överröstade oss i förlossningssalen, vi kunde knappt prata med varandra under följande kvart. Nikita låg på mitt bröst med intakt navelsträng, ingen syra-bas-test togs. Jag hade avsagt mig Syntocinoninjektionen annat än i nödfall och den behövdes inte. Moderkakan kom ut på en krystvärk drygt 5 min. senare. Jag fick sys 4 ytliga stygn, en liten bristning som skulle läkt av sig själv. 

Vi blev lämnade ensamma i två timmar innan vägning och mätning. Jag gick upp och kissade och bytte skjorta under den tiden. Nikita ammade. Hon vägde 2845 gram, var 46 cm och hade 32 cm i huvudomfång. Helt perfekt men lite liten. Född en dag innan BF. Dock pigg som en mört. Vi blev kvar 2,5 dygn på BB, sen åkte vi hem. 

Min upplevelse av förlossningen är jättebra. Personalen tyckte själva att det var en jättefin förlossning. Jag hade lite ångest över att jag hade bajsat på mig uder krystningen och bad om ursäkt för skitlukten under krystningen, stackars människor som ska jobba i allt detta slem, blod, bajs och lukter… Det gick dock inte att hejda. Under Ilions förlossning krystade jag mestadels för att personalen sa åt mig att göra det och det tog 45 minuter. Det var en helt normalt snabb första förlossning, cirka 7 timmar. Det som tog 5-6 timmar under Ilions förlossning tog 75 minuter denna gången, så det var intensivt! Jag mådde toppen efteråt, lite mörbultad men återhämtade mig snabbt. Magen hade nästan helt försvunnit två veckor efter förlossningen.Jag fick alla önskemål uppfyllda om sen avnavling, ingen syra-bastest från navelsträngen, ingen syntocinoninjektion, så få vaginala undersökningar som möjligt, få känna krystimpulser och jag slapp ta ur min intimpierrcing i klitoriskappan. Det var underbart att förlossningen var över så snabbt, den smärtan var inte av denna värld! Jag kan fortfarande få lite ångest över smärtminnet… Sa efter förlossningen att vi kunde skriva kontrakt på att inte skaffa fler barn men nu kan jag tänka mig det igen. Såklart! Haha. Det var helt fantastiskt att få känna hur kroppen krystade nästan av sig själv, vilken urkraft! Det räckte med att jag tryckte lite så triggade jag igång en krystimpuls och kroppen skötte det själv.

Välkommen NIKITA Elda Maria!

 Bild

Välkommen till världen

•juli 4, 2013 • Kommentera

Vår dotter Nikita föddes 30/6 kl 23.31 efter en intensiv förlossning. Kortfattat: Hade förvärkar av och till i flera dagar innan, trodde en natt att det var på G men de avtog efter 6 timmar. Sedan hade jag lite småvärkar  under de följande dagarna men inget större. Lite slempropp som gick. På söndagen skulle vi gå ut på promenad med ett par kompisar, en 7 km runda. Kände precis i början av rundan att det molvärkte, strax började jag känna smärta i i intervaller. det accelrerade relativt fort, kunde iag prata när smärtan kom men fick sakta ned tempot. Kl. 18.30 var vi hemma igen, sambon nattade Ilion och vi ringde dit sambons mamma som barnvakt. Värkarna var oregelbundna och korta, förlossningen sa att vi fick komma när vi ville men de trodde inte riktigt att det var på G. Sambon tyckte vi skulle åka in vid halv nio, jag ville vänta en eller två värkar först. 20.40 gick vattnet och då blev jag rädd att det skulle gå snabbt. Vi kastade oss iväg, inskrivna 21 på förlossningen. Fick börja med lustgasen som hjälpte, CTG var bra och kopplades bort. Öppen 5 cm kl. 22.15 och kände därefter att värkarna snabbt gjorde ondare och ondare och kom tätare och tätare, blev desperat och panikslagen av smärtan, började prata om en spinal och ville först e först ha en vag. undersökning. Kl. 23 öppen 8 cm, efter det är det som en enda lång värk, BM kollar läget när jag larmar och säger att det trycker på, fullt öppen strax innan 23.30. Bm säger att jag får trycka bort en kant och då syns huvudet. Hin slänger sig på klockan och ringer in USK och försöker hinna förbereda och duka upp. Jag går nästan av på mitten av smärtan och vill bara vråla, krystar igen och huvudet är halvvägs ute. BM ber mig hålla emot och andas och det gör jag  i 20 sek, sen krystar kroppen av sig själv och Nikita är ute kl 23.31 efter tre krystvärkar. En underbar befrielse att slippa smärtan! aldrig haft så ont i hela mitt liv, helt sjukt! Men allt blev som vi ville, ingen skalpelektrod, ingen syra-bas, ingen syntocinoninjektion, sen avnavling. TACK!

hemma och amningen strular, precis som med ilion. ena bröstet bara stockar sig och det kommer inte ut nåt och Nikita blir frustrerad och det andra bröstet blir helt söndersuget. Livrädd att hon inte går upp i vikt, ska till BB imorgon och väga. Födelsevikt var 2845 och längden 46 cm. En perfekt liten skrutta! v.39+5, precis som sin bror.

Shopping

•juni 26, 2013 • Kommentera

BF om 5 dagar, pengar in på kontot idag, ingen bra kombo… Handlade på oii´s rea och på lucky little me. Till Ille: 

Bild

 

Bild

 

Bild

 

Bild

 

Bild

Bild

 

Bild

 

Till bebis:

Bild

 

Bild