Roligare kan man ha det

Opererade ut min första visdomstand i underkäken i slutet av januari. Var livrädd innan men allt gick bra. Hemsk värk efteråt dock, levde på Alvedon och ipren i tio dagar full dos innan jag kunde börja minska. Hade lite ångest inför nästa tand som skulle ut några månader senare, också den på käkkirurgen. För 8 dagar sen opererades den andra ut och proceduren var densamma, tänderna var gnälliga och ville inte riktigt lossna i första taget så tandläkaren delade tänderna i flera bitar. Samma smärta efteråt de första dagarna som den första tanden. Ytterligare några dagar senare så eskalerade smärtan, helvete vad ont det gjorde/gör! Kunde inte somna eller sova under två nätter, det bara sprängde , isade, tryckte, värkte ut i överkäken, hakan, bak i huvudet och örat och upp i pannan och i framtänderna samt i tungan. Kunde inte prata när smärtan var som värst, grät på natten. Ringde käkkirurgen och fick en tid för spolning igår eftermiddag. Trodde inte det kunde göra ondare än det gjorde men ack så fel en kan ha… Kan bero på att jag är överkänslig i just sårområdet då jag haft konstant och intensiv smärta i en vecka. Svettades floder under den korta stund som de avlägsnade stygnen och spolade med ljummet vatten i såret, avslutade med att trycka ned en tamponad som var indränkt i bakteridedödande och smärtstillande. Grät nästan i tandläkarstolen… Gick därifrån med ett e-recept på Oxynorm (morfin) för att ta vid behov. Kan idag inte äta eller prata utan att ha ont i flera timmar, trots fulldos ipren, alvedon och Oxynorm. Det tar iaf bort det värsta men kvar är huvudvärk, spänningar, ilningar och isande känsla i halva skallen och munnen. Fick sova inatt men vaknade av smärtan, en timme innan jag egentligen kunde ta nya tabletter 😦 Kan inte beskriva känslan, det är som mjölksyra-smärta i käke, tänder och panna. blev nyss förkyld med halsont på det, jippie ^^  Barnen är förkylda och griniga.. roligare kan man ha det! Tänker dock aldrig mer dra ut en tand utan noga övervägande. Föder hellre barn än detta.

Nyss hade barnen höstblåsor, nu väntar vi även på vattkoppor. Hoppas nånstans att de inte får det, de har varit mer sjuka än friska de senaste tre veckorna!

Nikita försöker prata och pekar på allt, hon härmas och är aktiv och framåt. Hon är väldigt mammig och det känns som om vi har ett gummiband mellan oss. Hon vill och vågar en bit bort men så ska hon tillbaka igen, till tryggheten. Det är stor skillnad på hur Ilion var i hennes ålder! De har väldigt olika personligheter och kommer nog alltid vara som dag och natt…

Annonser

~ av janeinsane på maj 8, 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: