Navelstump…

… kan användas till mycket. Idag satte vi katetrar i naveln på en bebis. Det är oftast enkelt och helt smärtfritt för barnet om man behöver en venös eller artäriell infart och inget annat fungerar.  Det gäller dock att ha järnkoll på slangarna i naveln så att de inte glider ut eller in. De är visserligen fastsydda och fasttejpade men nyfödda barn viftar mycket och fastnar i det mesta 🙂 dessutom kan det blöda mycket ur naveln om artärkatetern lossar t.ex. Jag fick hjärtat i halsgropen tidigare ikväll, min barnsköterska ropade efter mig och ville att jag skulle komma och kolla en sak på en bebis, detta var strax efter att samma bebis haft ett kortare andningsuppehåll. Barnsköterskan säger att det är färskt blod på blöjan (i närheten av navelkatetern) och jag noterar även att blodtrycket är ganska lågt på övervakningsskärmen. Jag kunde dock pusta ut, vid närmare undersökning blödde det inte ur naveln för tillfället och katetrarna hade inte flyttat på sig, phew. Mycket flimrade förbi i huvudet medan jag undersökte naveln…Vad gör jag om det blöder (lägger på blödningsstoppande tejp), vad gör jag om katetrarna har åkt ur läget (stänger av droppen och ringer doktorn som får ordinera röntgen av naveln för att se hur långt in katetrarna är). Vi hade en del att göra på jobbet idag men det är skönt att slippa bara sitta och göra ingenting och det är skönt att bebisarna är såpass friska ändå. Var även inne på en sugklocka där föderskan skrek i högan sky. Hela min livmoder knöt ihop sig med en äkta sjömansknop just då 🙂 Bästa preventivmedlet, avhållsamhet. Förresten var läkaren som satte navelkatetrarna så söt, han verkade så uppriktigt glad över att han hade lyckats få in katetrarna 🙂 Han försöker alltid verka så självsäker och överlägsen men ibland är han bara så osäker… Iallafall så är han kompetent och bra att jobba ihop med. Senare såg jag att han hade ordinerat antibiotika lite tokigt så jag var tvungen att ringa och be honom komma och ändra på medicinlistan och då blev han så nedslagen, tyckte nästan lite synd om honom. Han var så nöjd med katetrarna och så förstörde jag allt med medicinlistan… 🙂

Jag skulle ju rapportera om hur klantig jag är men jag har inte riktigt hunnit skriva varje dag så jag samlar ihop allt nu då: i måndags lyckades jag tappa ner smalbenet på en spinningcykel när jag stretchade, resultatet blev en intensiv, kortvarig smärta och ett stort, mörkblått blåmärke mitt på smalbenet. På tal om blåmärken så lyckades jag skaffa mig ett stort på ena låret i helgen, fråga mig inte hur 😉

Tankspriddhet räknas väl som klantigt? Jag tog iaf cykeln till träningen i tisdags för att jag hade kort om tid. Gick sedan hem från träningen utan cykeln och tänkte inte mer på det. I fredags gick jag förbi cykelförrådet för att boka tvättid och noterade att min cykel var STULEN! Min fina gula cykel! Jag hetsade upp mig ordentligt, blev helt varm och började svära inombords och började misstänka mina grannar, jävla tjuvar! Var i helvete ska jag förvara cykeln om inte i källaren i samma hus där jag bort liksom!? Stampade iväg till träningen och plötsligt slog det mig, kanske hade jag glömt cykeln vid gymet? Uppretat föreställde jag mig att den säkert inte var kvar ändå, efter flera ensamma nätter i centrala staden. Döm om min förvåning när cykeln stod kvar i cykelstället utanför gymet! Jippie! Tänkte att jag fick absolut inte glömma cykeln efter träningen den här dagen. GLÖM INTE CYKELN, GLÖM INTE CYKELN! Tror ni jag kom ihåg cykeln efter träningen? NEJ, precis! Jag kom på att jag glömt cykeln när jag var hemma och då skulle jag ta mig till jobbet så jag hann inte hämta den. Hämtade cykeln efter jobbet den kvällen iallafall, haha. Förövrigt tror jag att det var någon kille som försökte ge mig en komplimang när jag hämtade cykeln (han onykter): ”du tjejen på plus är ganska söt”. Eller så hörde jag fel. Jag söt? Jag hörde nog fel!

Har varit nöjd med träningen den här veckan, nu fattas bara ett intervallpass löpning som ska bli av imorgon på löpbandet, innan jobbet. Vill helst springa utomhus men har inte hittat något kul spår ännu.

Mina arbetskompisar är så söta nuförtiden, blir mestadels glad av att vara på jobbet. På tal om tankspriddhet så berättade en läkare på jobbet att hade hade en kolllega en gång som berättade hur tankspridd hon var. Hon hade undersökt ett barn och tog stetoskopet och satte det mot barnets bröstkort och lyssnade och berättade för föräldrarna att det var ett helt friskt barn och allt såg bra ut och hjärtat lät helt normalt. Då knackade hennes läkarstudent henne på axeln och viskade: ”du glömde sätta på dig stetoskopet…” DET kallar jag tankspriddhet! Hur hörde hon barnets hjärta om hon inte hade stetoskopet i öronen? 😀

Annonser

~ av janeinsane på april 12, 2008.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: