Feberfri
Plutten har varit frisk sedan nyår ungefär, tur det. Blev orolig när han hade 40 grader i feber och vägrade amma för att han var så tät i svalget och inte fick någon luft 
Nu kör vi hårt med maten! Jag hade gärna fortsatt amma enbart, inget kladd, maten är alltid med och redo och det går snabbt. Dessutom verkar han alltid nöjd numera. Men han måste ju börja med annat också, även om jag får ångest när han inte vill amma lika mycket.. Min lilla bebis ska bli stor. Det är nog det här som menas med att ha svårt att klippa navelsträngen, snart behöver han inte mig alls. Och när han blir större kommer han att föredra pappa framför mig. Usch. Blev deppad av mig själv nu Skyller på hormoner! Hoppas han inte föredrar pappas vanor bara, jorden behöver inte ännu en dataspelsnörd som helt inte lyfter på arslet på hela dagen och som tycker det är toppen med pizzerian som granne :-/ Jag kommer att få jobba med den här ungen, det har jag en känsla av!
Jag har gått ned ytterligare i vikt och känner mig svagare i gymet, amningen äter upp musklerna! Så sätt ska det bli skönt att bara delamma, jag kan få ordning på kroppen igen ^^
Nattsömnen ska vi inte prata om just nu, ille vaknar minst en gång i timmen till varannan timme hela natten, gärna precis när jag har somnat. Jag är TRÖTT… både fysiskt och psykiskt, hur kan han gå från att sova bra till att sova såhär dåligt? Bara vaknar och skriker och ska ha nappen eller närhet. Måste vara separationsångest för han är inte så hungrig. Ska prova att sova med honom bredvid mig i sängen kanske… Det har inte funkat förut men kanske funkar det nu. Jag står inte ut med att aldrig få sova mer än 90 minuter i sträck.
