Stramt
Nu börjar det strama i knät… Hatar att inte kunna köra spinning. Tänker vila knät till på torsdag och sen blir det spinning igen. Har inte tid med sånt här tjafs. Någon som vill ha ett rötet knä?
Jobbade extra igår, de behövde folk på en transport. Jag åkte med en barnläkare som jag inte pratat så mycket med tidigare. Hon är supertrevlig och det blev en del skvaller (när inte barnet var med i ambulansen alltså). Transporten gick bra, som förväntat. Jag kände barnet sedan tidigare, så jag var inte speciellt orolig.
Idag var det fullt upp på jobbet. Det är det visst alltid på förmiddagarna på vardagarna nuförtiden. Det är ju bra eftersom tiden går snabbt men det är visserligen inget vidare att inte hinna med att prata ordentligt med föräldrarna. Eller inte ha tid att äta. Egentligen finns det nog tid att äta men jag prioriterar att göra färdigt det jag har påbörjat först. Jag får skylla mig själv som påbörjar fem projekt samtidigt. Å andra sidan finns det vissa saker som inte kan vänta, t.ex. göra upp en nutritionsplan för dagen för en bebis eller ta ett blodprov på en annan bebis som väntar på att eventuellt bli utskriven. Hjälpa föräldrar, svara på frågor , svara i telefonen (som ringde oavbrutet hela morgonen) eller delta i ett läkarsamtal kan inte heller vänta. Saker som KAN vänta är omvårdnadsepikriser, övrig dokumentation, viss blodprovstagning o.s.v. Fast jag föredrar ändå att göra det mesta färdigt så fort jag kan (medan jag fortfarande minns vad jag ska göra). Jag har ju minne som en guldfisk…
Förresten så avskyr jag mina katter. Iallafall lite. De har som hobby att försöka psyka mig. Gärna när jag ska gå hemifrån så att jag får extra dåligt samvete. Då föjer de efter mig vart jag än går och står jag stilla så sitter de bara och glor på mig. De kan sitta så i minst en halvtimme. Det gör mig helt galen.
Lämna ett svar