Bleed it Out

Igår var första dagen på flera veckor som jag mådde uppriktigt bra och det kändes underbart. Jag var på gymet och körde genom ben och triceps och avslutade med intervaller på crosstrainer, körde så att blodsmaken kom krypande. Najs och svettigt värre Åt hemlagad köttfärssås, grönsaker och quinoa efter träningen och kollade på gamla ER-avsnitt. Däremot hade jag svåra sömnproblem på natten och somnade egentligen inte förrän vid 05 på morgonen… det är nattjobbets fel. Höll på att bli tokig, låg bara och vred och vände mig, läste och försökte bli trött och försökte somna. Räknade får, hästar, bicepscurls, benböj, bänkpress, andetag, hjärtslag, digitala siffror och jag vet fan inte allt alltså. Inget gjorde mig tröttare. Så jävla nervretande. Och imorgon ska jag jobba igen så ingen idé att ställa om dygnet nu. Ska ut med slemmet ikväll och bara ha KUL. Eventuellt överkonsumera alkohol. Eller försöka låta bli eftersom jag vet att kommer att få ångest och bli deppig igen av det. Inte så svårt val egentligen, döva känslorna för tillfället och dras med ångest tusen ggr värre i två veckor eller låta det vara som det är nu när jag faktiskt har läget helt under kontroll, haha.

Ska iväg till gymet och springa och träna axlarna om en stund, måste bara låta frukosten sjunka undan först.

Och en låt som jag nästan glömt bort, en uppvärmningslåt till ett av mina spinningpass. Så bra på alla vis… http://www.youtube.com/watch?v=gMuhnQv9H4g

Ava Adore

Till er som gjort mig illa. Till er som jag tiggde om att få en chans. Ni är lätt räknade på ena handens fingrar.

http://www.youtube.com/watch?v=Dvn4J_gBzAI

Behind Space

Den är grabben tänkte jag bjuda hit på en räkmacka på slusscafeét och sen tänkte jag fråga om vi kunde gifta oss… Tur att det finns påhittade, snygga och goda personligheter som jag kan bli lite småkär i… Som Edward Cullen i Twilight.

Om du tycker att femnismen känns dammig och inaktuell (det är min åsikt) så läs den här bloggen: http://www.pellebilling.se/blogg/

Hade stora svårigheter att somna inatt, eller rättare sagt somna OM. Somnade vid tolv och vaknade en gång i halvtimmen fram till kl 03 då jag inte kunde somna om. Låg och läste en timme och somnade sedan om vid 05, drömde mardrömmar och vaknade till ett par ggr.Somnade sedan ordentligt och blev väckt av att mobilen ringde vid 11.30. Störd dygnsrytm…

Ska till gymet ikväll men just nu njuter jag av att inte göra något. Ska nog dammsuga och vädra ordentligt dock, luktar stekos efter mitt matlagningrace igår ^^

Balsam för själen… http://www.youtube.com/watch?v=DWaB4PXCwFU

Soulweeper

Varje gång jag hör Volbeats Soulweeper så kommer jag att tänka på E… Den fångar det inbillade emotionella budskapet, tragikomiken, det omogna seriösa och helvetet på jorden. För alltid E´s låt och jag kommer aldrig att kunna höra den utan att känna ett stick i hjärtat (även om jag har kommit över det så önskar jag djupt att jag aldrig träffat E). Så är det och jag måste erkänna det för mig själv. Det var dömt att misslyckas och ruttet från start. Det var därför jag ville ha det, det var vad jag var van vid och jag trodde inte att jag var värd bättre. Det var en lek från början till slut och jag visste det. Ett ord: självdestruktivitet. Eller själdestruktiv kanske…

http://www.youtube.com/watch?v=-WqqS60vOes

Midlife Crisis

Tänk om jag ältat vissa delar av mitt liv på samma sätt som jag ältat de senaste årens tumult? istället för att bara vägra prata om det eftersom jag skäms? De senaste årens ältande kanske bara är ett slags uttryck för ältande av det som VERKLIGEN behöver bearbetas och ältas? Lustig tanke. Jag som alltid säger att jag behöver prata och älta för att kunna gå vidare och må bra, jag har förnekat halva mitt liv genom att tiga. Det är en simpel insikt och jag vet inte hur jag ska gå vidare härifrån. Vem ska jag prata med och hjälper det? Människan psyke är komplicerat. Tröttsamt.

Den här låten blir aldrig tröttsam och Brian Molko blir aldrig osexig…

http://www.youtube.com/watch?v=IETfCzwSU6k&feature=related

Känner mig helt tömd. Behöver komma iväg och träna sen och så får det bli. Måste bara piggna till efter tre nätters jobb. Nu väntar tre lediga nätter, det ska bli underbart. Tänkte laga mat efter träningen ikväll och göra matlådor.

Min byrå är fan helt kass. Finns knappt en hel låda nu! Måste till IKEA och köpa en ny…Bleh. Har lådorna på golvet just nu, jädrigt snyggt liksom.

http://www.youtube.com/watch?v=rgCleCTHvG8&feature=PlayList&p=3A619F86AFEE6D53&playnext=1&playnext_from=PL&index=1

Break My Fall

http://www.youtube.com/watch?v=ZdKRkPARZHo&feature=related

Höll på att cykla på en älg imorse när jag skulle hem efter jobbet. Jag har aldrig sett en älg förut och absolut inte på så nära håll. HELVETE vilket monsterdjur! Tänk att de lever i våra svenska skogar, den var ju helt enorm… Haha.

http://www.sjalvmord.com/

För den med bisarr humor…

På jobbet är det lugnt fortfarande. Det är bra, fast jag hade inte haft något emot att ha att göra precis hela tiden heller eftersom jag på så sätt slipper tänka.

Det gör ont i magen varje gång jag närmar mig ensamhetskänslorna och det helt fruktansvärda känslan av att ha börjat tina upp och sen få en kalldusch. Jag vet att motgångar stärker men jag blir inte starkare just nu. Kanske efteråt? Det känns som game over men jag hittar ingen NEW GAME-knapp… Vill radera hela mitt fram tills nu. Ändå känns det bättre idag, planen är att jag ska gå och träna innan jobbet. Tänker inte röra i den här smeten igen om jag inte kan få hjälp med mina destruktiva tankar av Q.

UNTIL THE END

So clever,
Whatever,
I’m done with these endeavors.
Alone I walk the winding way.
(Here I stay)
It’s over,
No longer,
I feel it growing stronger.
I’ll live to die another day,
Until I fade away.

Living is hard enough
Without you fucking up.

Why give up, why give in?
It’s not enough, it never is.
So I will go on until the end.
We’ve become desolate.
It’s not enough, it never is.
But I will go on until the end.

Surround me,
It’s easy
To fall apart completely.
I feel you creeping up again.
(In my head)
It’s over,
No longer,
I feel it growing colder.
I knew this day would come to end,
So let this life begin.

I’ve lost my way.
I’ve lost my way, but I will go on until the end.

I’ve lost my way.
I’ve lost my way, but I will go on until the end.

The final fight I’ll win,
The final fight I’ll win,
The final fight I’ll win,
But I will go on until the end.

(By Breaking Benjamin)

Simple Design

Här sitter värlens sämsta självkänsla och bloggar. Var hos Q idag och jag blev helt förvirrad. Det känns som om jag vill prata om det jag känner, jag vill skrika och gråta medan hon försöker uppmuntra mig att fortsätta våga som jag har gjort det senaste. Jag mår ju bara sämre hela tiden, hur kan det vara bra? Nu gick jag därifrån med en känsla av att jag manipulerar henne och att hon genomskådar mig och tycker att jag är hopplös. Jag vill våga känna det jag aldrig känt, hon väcker hela tiden en slumrande känsla men det utvecklas inte. Jag vill inte skylla mitt beteende på något annat än att jag är en värdelös människa och det är sant. Jag försöker inte manipulera. Jag försöker öppna mig och visa att jag är mogen att bearbeta medan hon fokuserar på framtiden. Hon är många steg före mig, jag hänger inte med och det resulterar i att jag sitter hemma och mår dåligt istället.

Jag känner mig helt identitetsförvirrad och svag. Är jag en manipulerande egoist som försöker styra in känslorna på att det är synd om mig eller är jag en jävla dramaqueen? Jag sa att jag helst hade supit skallen av mig varje kväll (och det är en underdrift). Jag mår så dåligt att det är en bedrift att orka duscha och ta mig till jobbet… Jag sa det för att det är sant, inte för att det är synd om mig. Jag sa det för att jag vill få henne att förstå  hur det känns, jag vill inte gömma mig bakom en glad eller hård yta som jag alltid gör. Men iochmed att jag är medveten om ATT jag gömmer mig så känns det som att jag manipulerar henne när jag försöker att INTE gömma mig! Låter det kaotiskt? Det ÄR ett jävla krig inom mig!

Just nu känns det som om att jag kommer att gå dit nästa gång och bara vara glad och spela dum. Låtsas att jag tycker att jag är bra, att allt inte bara är mitt fel, att jag ska våga öppna mig för sensualismen och kärleken, att jag trots allt älskar de som sårat mig djupt och att jag har gått vidare och inlett ett kärleksförhållande med mig själv OCH en annan människa och att jag inte behöver någon mer session. DET är manipulation men jag försöker öppna mig, och det blir bara upprepningar. Vi kommer ingen vart eftersom jag har fastnat i maktlöshetskänslan och betydelsen av ”barnets behov”. Jag behöver hjälp att ta mig därifrån och jag har försökt uttrycka det två sessioner i rad men jag misslyckas. Det känns som om att det är upp till mig nu att ta mig vidare i de här känslorna och jag klarar inte av det…   Nu vill jag sluta mig igen, jag vill inte att någon kommer nära. Jag kan inte hantera det. Jag äter upp folk som vill mig väl. Eller så avvisar jag dom. Eller så försöker jag manipulera dom. Jag har gett Q en chans och ändå känns det som att vi inte kommer någonvart förutom att jag bara mår sämre och sämre. Jag känner mig misslyckad när jag har försökt öppna mig. Jag behöver någon mellan gångerna och jag har bara mig själv och det är fan ingen tröst.

Jag stänger av allt och försöker koncentrera mig på jobbet och till viss del träning. Idag orkar jag bara inte träna, ska jobba inatt och det får räcka.

http://www.youtube.com/watch?v=IqcNNX3JjRI&feature=related

Eminent

Har du någonsin fyllts av en känsla att du blir orättvist behandlad eller arg över sättet du blivit behandlad? Har du någonsin frågat: finns det någon anledning att känna så här? Misstolkar jag saker? Har jag missuppfattat något? Då kan det vara så att du utsätts för kränkningar.

Om detta är du, betyder det att du blivit dränerad på din självkänsla och att du har slutat lita på ditt eget omdöme. Ditt medvetande fortsätter att leta fram tecken och frågor eftersom, djupt innerst inne, inser du att vad som än händer är det fel. Men just nu litar du inte längre på ditt eget omdöme.

(Källa terapisnack.se)

Walking Zero

Känner mig helt färdig med det mesta idag. Önskar att jag bara kunde få lägga mig i sängen och sluta existera i några dagar. Har ingen energikälla att ösa ur. Vill inte träffa någon och vill inte att någon ska se mig. Är inte hungrig, bara trött trött trött. Har tre långa jobbnätter framför mig och vill orka träna. Ska träffa Q imorgon men jag vågar inte gå. Jag mår så dåligt redan och förmodligen kommer hon komma till kärnan precis i slutet av sessionen vilket innebär att jag går därifrån med hundratusentals tankar, skuldkänslor, sorg och ångest som jag sedan ska försöka handskas med själv innan det är dags för nästa träff. Vid nästa träff rivs allt upp igen och sedan är det upp till mig att reparera skadorna själv hemma. Jag funkar inte på det sättet. Jag har aldrig någonsin varit så nära att vilja supa skallen i bitar varje kväll för att slippa känna och slippa älta. Jag skulle kunna leva på sömntabletter, jag hade velat vara narkoman. Jag känner mig inte stark längre, kanske är det mina murar som rasas nu, jag behöver finna en ny identitet. Jag kanske kan bli den svaga, feta, självömkande kossan som får leva själv i resten av sitt liv som förtidspensionär?

Jag vill ha en paus. Jag vill andas. Jag vill känna någon annan mot mig, jag vill känna mig levande. Jag vill veta att det finns någon där, jag vill mota bort tomhetskänslan. Just nu tycker jag att den ökar i styrka för varje motgång.

…so fall like the snow, too much too slow…

Don´t cry

Har försökt öva mig på att intala mig att jag kanske är oskyldig till mitt eget elände. Det går bra. Iaf korta stunder i taget. Så fort jag låter tankarna skena iväg så undrar jag vad jag har i den här världen att göra, enligt Darwins naturvetenskapliga teorier. Tänk om jag bara haft otur, det kanske inte spelar någon roll hur jag har varit eller hur jag har betett mig? Sedan kontrar jag med: ”nä, det kanske bara är så att jag är så jävla värdelös att ingen vettig människa någonsin kommer att vilja ta i mig med tång , än mindre ägna mig själslig uppmärksamhet”. Jag kanske inte kan påverka det? Jag är en människoplågare på två ben helt enkelt. Jag kanske är omgiven av en aura som folk studsar emot och flyr från redan på en kilometers avstånd?

”Nä. Så kan det inte vara”, tillåter jag mig själv att tänka efter en stund. Det måste vara alla andra det är fel på. Två sekunder senare inser jag att det bara är en patetisk ursäkt. Jag borde helt enkelt aldrig blivit född.

Igår glömde jag att ta på mig deo efter duschen innan jag cyklade till jobbet. Tur att jag har en deo på jobbet

Jag har EN värdelös, ledig natt framför mig. Hur ska jag fördriva den tro?