Plötsligt slog det honom…
Igår hade vi ett lugnt arbetspass. Jag var bland annat å akuten och satte en venös infart på en bebis som behövde medicin. Annars städade vi mest, matade barn och fyllde på överallt. Det var trevligt att hinna prata med sina kollegor
Igår styrketränade jag rygg och biceps och tog en långpromenad till jobbet. Vädret är riktigt riktigt underbart just nu. Imorse tog jag en långpromenad på cirka två timmar. Ikväll tänkte jag äntligen köra body combat, har inte kunnat gå på det passet de senaste veckorna p.g.a. gymets sommarschema och mitt jobb.
Drömde något riktigt läskigt inatt men jag minns inte vad. Jag minns bara att jag vaknade och var livrädd. Finns det något värre än att vakna själv mitt i natten efter en mardröm? Bara ligga där, lyssna efter ljud, inte våga röra sig och vänta på att sömnen ska befria medvetandet? Jag är aldrig mörkrädd men mardrömmar berör mig illa.
Jag vill åka och bada idag men det verkar inte som om någon är på. Hallå eller!? Jag smälter ju bort här och jag ska jobba hela helgen… Jag tänker njuta av solen idag, inte sitta inne framför datorn och mögla.
Jag är oförmögen att känna. Ett funktionshinder som växt sig starkare och starkare de senaste åren. Kan man få bidrag för det?








