Nedräkningen

har börjat…till hemresan. Saknar D och träningen mest, ska bli så skönt att få kramas. Tänk att JAG skriver det…haha.

Har haft en underbar helg i Blue Mountains. Vi har besökt Scenic World, Jenolans Cave, ZigZag Railways och Sydney Wildlife Walkabout Park. Har klappat kängurur, koalor, strutsar, wallabees, vandrat i grottor, varit i regnskogen och sett helt unerbara vywer över bergen i Australien. Ska ägna de två sista dagarna åt att sola, blir nog ett besök på Bondi Beach imorgon eller i övermorgon. Blir nog en lång resa hem tror jag…Ska bli så skönt att få lugn och ro hemma, bara vara ensam, äta vad jag vill och sova hur jag vill. Synd att man måste jobba ; )

Skyddad: Arvet

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Brott & Straff

Jag mår så jävla dåligt nu. Har aldrig känt mig såhär ensam förut, det är inte läge att sluta gå till Q iallafall. Vet inte vart jag ska ta vägen… vill ha kontakt med mitt normala liv igen. Snälla…ett livstecken…någon.

The Curse

I watched you walk away
Helpless, with nothing to say
I strain my eyes
Hoping to see you again

This is my curse (the longing)
This is my curse (time)
This is my curse (the yearning)
This is my curse

There is love burning to find you
Will you wait for me?
Will you be there?

Your silence haunts me
But still I hunger for you

This is my curse (the wanting)
This is my curse (time)
This is my curse (the needing)
This is my curse

There is love burning to find you
Will you wait for me?

Still I want
And still I ache
But still I wait
To see you again

Dying, inside, these walls

And I see your face in these tears, In these fears
And I see your face…

There is love…

Jag saknar dig. Ar hos syster i OZ och allt ar jattefint och jattebra men sa drabbades jag av en separationsangestattack. Jag kanner dig inte tillrackligt val annu sa jag vagar inte beratta det for dig men jag ar livradd for att du inte ska finnas kvar nar jag kommer hem… Jag vill ha dig och jag ar sa dalig pa att visa det. Jag ar skitradd att inte fa det gensvar jag behover. Jag behover massa gensvar, massa uppmuntran och mycket bekraftelse. Det ar beviset pa mina kanslor…att jag blir osaker och undvikande. Take it or leave it.

Skyddad: Ågren

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

The End Is Not Near

Jag hatar dig för att du kukade ur mitt psyke. Jag kan inte reagera normalt längre p.g.a. dig. Allt är inte bara din förtjänst såklart men du bär en del av skulden. E, jag önskar att jag aldrig träffat dig.

Nu är det åt helvete igen. Jag gjorde en mental störtdykning igår. Var stressad och allmänt i obalans och sen bara tappade jag konceptet helt och gav upp. Jag mår helt enkelt bättre av att slippa engagera mig emotionellt. Eller så behöver jag någon som ruskar om mig och sätter mig på plats, tvingar mig att känna. Det är så lätt för mig att stänga av känslorna och på så vis straffa mig själv. Jag låtsas som ingenting men inom mig är det totalt kaos.

Snart åker jag iväg. Om jag känner mig själv rätt så kommer det ge mig en ursäkt att göra slut på detta. Inte för att jag vill utan för att jag måste. Jag förtjänar inte att må bra och jag kan inte hantera mig själv. Jag behöver din hjälp om det ska bli bra. Jag dränker mig själv i kolsvarta, destruktiva tankar och jag kippar efter luft just nu.

All these things I hate

När jag mår bra tänker jag mindre och det resulterar i brist på bloggmaterial

Jag var och lyssnade på In Flames förra helgen. Det var jättebra men det var stundtals svårt att höra vilken låt de spelade, hm. Killswitch engage var ett av förbanden och de var suveräna. Älskar att få nya musikinfluenser.

Jag mår bra alltså. Men jag brottas mot mig själv och vissa demoner varje dag. Det går blixtsnabbt för mig att sugas in i svarta hål men lika snabbt kan jag ta mig ut igen. Jag väljer att inte lägga ned energi på det som får mig att famla i mörker, jag låter det bara vara och så njuter jag av att må bra istället. Det funkar. Jag har även vågat släppa på en del spärrar och tagit initativ till att forma mina relationer och fokusera. Eftersom det har tagit mig 28 år att bli såhär cynisk så är det inget som kommer att förändras över en natt och inte utan hjälp… det går dock att acceptera och jag kan välja att inte tänka som jag brukar, trots att jag undermedvetet tolkar och analyserar allt efter gamla mönster. Jag är mer medveten om det nu än tidigare och det får ju anses vara positivt.

Jag blir helt varm av att tänka på D. För att inte tala om att umgås med honom Just nu behöver jag bara det.

Var iväg på neonatal nätverksträff i fredags, det var mer givande denna gången. Synd att jag inte hittar hem bara…guidade min kollega fel när hon skulle köra hem mig, haha! Borde verkligen kunna vägen in till stan och hem men iböand tror jag att mina hjärnceller är på semester… Möjligheten finns ju att jag faktiskt inte har så många hjärnceller

Mental Masturbation

Usch. Nu går humöret verkligen upp och ner. Känner mig helt värdelös idag. Dagen började bra men slutade skit. Jag måste verkligen fundera på detta… Jag är en komplicerad människa som behöver okomplicerade relationer. Jag orkar inte med massa hemligheter och liknande. Det enda jag vill är att få visa: den här personen tycker jag väldigt mycket om. Och han tycker om mig också. Jag har ett onormalt stort behov av bekräftelse och av att få visa andra att jag också kan… detta går ju bara inte. Nä… Jag mår bättre ensam.

Bullet For My Valentine

Det har varit en händelserik helg då jag bland annat supit bort körkort, VISA-kort och dyrt läppglans. Illa! Blir så arg på mig själv. No more alkcohol. tur att det kunde roa en person iallafall

Har spenderat halva dagen i sängen, är trots det trött och ska väl snart gå och sova. Ensam. Det är skönt att sova ensam, jag har inte riktigt vant mig vid att vara två i sängen och jag misstänker att det inte är någon idé att vänja sig heller. Cynism är mitt förnamn.

Har inte ens fått köpt adventsljusstakar. Är helt förtallad. Jag kom iallafall iväg till gymet idag. Avslutade dock kvällen med lösgodis och Zelda på Wii. Är dock inne i en av de berömda svackorna, tror jag behövde lite sådant idag. Imorgon är det jobb igen.

Jag känner efter och letar efter det där världsberömda pirret i magen och jag hittar det inte. Däremot känner jag mig glad och tillfreds. Du får mig ju att skratta. Jag är bra på att känna efter och analysera för mycket.

Come Down With Me

Fick en underbar kommentar från en tjej i omklädningsrummet på gymet igår efter träningspasset. Hon frågade om jag tränade inför något och att det var så peppande att se mig där nästan varje dag och träna så hårt. Hon tyckte att jag hade grym kropp en sådan kommentar kan jag leva på länge. Otypiskt svenskt att säga så också. Det glädjer mig.

Det känns i kroppen och i sinnet att jag försöker ställa om mig till dagtid från nattjobb. Jag är trött, deppig och orkeslös. Vill inte träna och är godissugen konstanst. Överanalyser allt och känner ming ensam… Vill att det ska gå över NU.

Annars går det väl bra. Uttråkad på jobbet men på fredag ska vi ut några stycken och det kan bli lajbans.